Förmiddagskonsert

Naturen håller konsert. Solen lyser likt en strålkastare över sjön. Det knakar och smäller. Starka ljud. Jag anar fara. Vad går sönder, vad brister? Stannar till. Minns att det är isen som sjunger. Magi, spänning, oro och nyfikenhet. En sång om att inte längre få plats. Om att inte längre vara mjuk och följsam som vatten utan nu behöva breda ut sig på okänd mark. Växa snabbt och behöva trycka sig mot strandkanten, upp på land utanför den angivna ramen.