Ensamresenär – Nora
En av de första fotoresor jag gjorde själv gick till Nora. En vacker småstad i bergslagen med en befolkning på runt 6 500 invånare. Det var sommaren 2010 och halva min semester hade gått åt till att göra inget särskilt. På tv hade jag sett ett resereportage om Nora. Det såg mysigt ut. Jag åkte till stadsbiblioteket i Stockholm och letade litteratur. Lånade Maria Langs deckare som utspelar sig i den fiktiva staden Skoga men syftar till Nora. Jag läste på om Nora och bestämde mig för att resa dit några dagar. Boende på Stadshotellet bokade jag via internet.
Tåg från Stockholm till Örebro därefter buss eller som i mitt fall taxi. Det var nämligen bara jag som köpt en resa till Nora från Örebro och då ordnades det med en taxi i stället för att köra buss med bara en person.
Några år tidigare hade jag köpt min första systemkamera en Nikon D80. Att fotografera hade utvecklats till en hobby. Några fotokurser via Medborgarskolan och andra studieförbund hade jag hunnit med. Bland annat en fotoresa till Fårö där deltagarna efter resan hade en gemensam utställning i Medborgarskolans lokaler. Att fotografera var roligt, upptäcka nya platser och bli guidad av en fotolärare till nya platser likaså men jag ville ha någonting mer.
Att resa ensam är fascinerande. Sinnena öppnas upp och den inre kommunikationen jobbar på högtryck. Vad vill jag se, äta och uppleva?
En av dagarna tog jag tåget från Nora till Järle, Sveriges äldsta tågstation. Det var exakt som jag föreställt mig tågresan i Astrid Lindgrens saga om Madicken.
Doften av järnväg, sommar och äventyr. Nya intryck blandades med tryggheten av att kunna språket och kulturen.
En fönsterplats. Blickade på landskapet och lät tankarna vandra.
Nu är det 14 år sedan jag tog dessa fotografier. Det dokumentära uttrycket finns fortfarande kvar.
Himlen var jämngrå. När jag återkom till Nora vandrade runt i staden och tittade på husen. Gick ner till Norasjön.
En tålmodig fågel som gick med på att bli fotograferad. Det som är fördelen med att resa ensam med kameran är att jag kan stanna och fotografera när jag vill och låta det ta hur lång tid som helst.
Det blev en givande upplevelse som gav mersmak.
En kommentar
Marita
Fint.