Den 9 januari klev jag över ”tröskeln” och började använda min nyinköpta skissbok, till det den är avsedda att användas till, teckna och måla. Till min förvåning har jag fortsatt. 

Att skriva har länge varit ett sätt att få ur mig det jag funderar över. Ett sätt att komma framåt. Skrivandet är uttömmande. Att teckna eller måla i stället för att skriva gör det inte bara roligare att titta tillbaka i skissboken, utan det ger mig en känsla som påminner mig om hur det känns i hjärnan efter ett bra yogapass. Balans.

I dag när jag kände ett behov av att skriva ner mina tankar kring det som jag inte riktigt förstod tog det stop. Det kom inga ord.  I väntan på orden så började jag teckna av en monsteraplanta i en terrakottakruka. Tog därefter fram akvarellfärger och började måla. Det är som att kliva in i en bubbla där det råder lugn och fokus. Nu gäller det att blanda rätt färger och måla innanför linjerna. Koncentration. Hjärnan och händerna samarbetar. Nu finns inte plats för analyserande tankar. Känns kravlöst och roligt. 

”Bokträdgården i Primrose Hill” av Sarah Jio. Boken handlar om en nyskild kvinna från USA som kommer till London för att ta hand om sin döda mors kvarlåtenskap. Jag är på sidan 221 av 391 och har inte riktigt dragits in i berättelsen. Men jag håller mig till tåls och ger den lite tid. En annan av Sarah Jios böcker ”Alla blommor i Paris” fick jag läsa en bra bit, innan jag fastnade och började fundera kring bokens innehåll på dagtid och längta efter att läsa till kvällen. 

Vad läser du just nu?