Midsommaraftons morgon gick jag en promenad. Av ax, blommor och grässtrån började jag binda en krans. Jag var nyfiken på hur väl kransen skulle hålla ihop om jag band den enbart av naturmaterial. En kreativ utsvävning som inledningsvis hade ett mål. En krans att ha i håret.

När jag är ledig övar jag på att vara i nuet. Lita mer på intuitionen. Våga prova de idéer som dyker upp. Utforska färg, form och material. Det ger insikter och lärdomar i det lilla kravlösa formatet.

I dikeskanten utanför åkern växte några ax av råg. De plockade jag och använde som en grund när jag började binda kransen. Nästa gång kommer jag prova ett annat gräs för rågen spretade och stacks alldeles för mycket.

Efter ett tag insåg jag att det var roligare att linda grässtrån än att foga in blommor. Någon midsommarkrans att ha i håret blev det inte. 

Kanske som dekoration till ett champagneglas med jordgubbar. 

Eller ett armband. Inte så viktigt vad det ska användas till. Det var den kreativa utsvävningen som var givande inte resultatet.
Den blomma som höll sig bäst var den rosa stjärnflockan som jag har här hemma i min trädgård.