Allmänt
-
På resande fot
Jag vill verkligen upprätthålla mitt löfte att blogga varje dag hela 2024. Ett löfte till mig själv som nu sätts på prov när jag är på resa. I dag strular det med Photoshop som inte vill uppdatera sig eller öppna upp utan en kod som inte kommer fram. Tidspress. Ska åka om 5 minuter och kommer hem sent. Jag bjuder på en bild som finns i min portfolio. Den är tagen våren 2019 i Orlången. Hoppas du får en fin dag.
-
Formatera minneskortet
Jag fotograferar de flesta bilder till bloggen med min mobilkamera. Det är enkelt och smidigt men det blir inte lika bra bilder som med min Nikon 7200.
När jag varit ute på fotouppdrag för jag över alla bilder på en extern hårddisk. Dubbelkollar att alla fotografier förts över till rätt mapp. Sedan formaterar jag båda minneskorten som jag har i min kamera. Där efter kollar jag status på batteriet och laddar det om det behövs. Vill alltid ha två fulladdade batterier med mig ut. När det är klart packar jag ner kameran i kameraväskan så att allt är redo till nästa gång jag ska ge mig ut. -
Snödroppar
Köpte två krukor med snödroppar som jag planterat i en av rabatterna. Vårblommor i trädgården och naturen gör mig glad. Hoppas de återkommer även nästa år.
-
Tomt på lagom stora idéer
Det är inte enkelt att blogga varje dag. I går var det roligt och givande. Nu känns det krystat och svårt. Jag har idéer på fotoprojekt men de är för stora för att dra i gång nu. Jag behöver en lagom stor idé att sätta tänderna i och skriva om.
”Gräv där du står” brukar vara ett bra motto att följa.Vissa blogginlägg känns så färglösa när jag skrivit klart dem.
Det måste finnas utrymme för det som är skralt och intetsägande.
Det är då jag samlar kraft och hittar ny inspiration.
Jag intalar mig att i december när jag tittar tillbaka på ett år av blogginlägg då kommer de lite småtrista blogginläggen att försvinna i mängden. Eller kanske kommer de blogginläggen jag ansåg skrala och intetsägande gemensamt bilda någonting som i slutändan blir givande.
Att skriva är att brottas med tankar.
-
Cyrina
Jag hittar ett inlägg på Facebook. Anna hade lagt ut bilder på sin favorithäst från tonåren. Det väckte många minnen och jag plockade fram mina äldsta osorterade fotolådor. Ågesta Ridskola på gränsen mellan Huddinge och Farsta, i Stockholm. Den här blekta bilden är från 1993. På väg ut i hagen är Cyrina, Fasad, Labinett och Wanja och den mörkbruna hästen kanske är Windy.
Våren 1991. Jag var tonåring, gick gymnasiet och var skoltrött. Att åka till stallet var alltid roligt. Träffa kompisar. Stå inne i boxen hos Cyrina, rykta henne och vila mitt huvud hennes starka kropp. Hon var stor och stadig. Jag var som kvicksilver. Hon gjorde mig lugn.
Permanentat hår och en hel del hårspray. Den här bilden är från 1990 tror jag. Om jag blundar kan jag fortfarande känna känslan av att stå nära henne.
Juni 1991, efter vårterminens sista ridlektion red vi barbacka till hagen. Jag minns att jag kunde ta tag i hennes man och svinga mig upp på hennes rygg. Det handlade inte om styrka utan om teknik. Säkert totalförbjudet på dagens ridskolor. Hjälm hade jag på huvudet – det var det aldrig något snack om. Spelade inte någon roll om man hade ”balja” eller kask.
Så många fina minnen.
-
I dag kl. 08.49
-
En del av helheten
Att fotografera är en del av mitt skapande. Foto, form, färg, text och film är verktyg för att förmedla en tanke, en känsla, ett budskap eller en produkt. Jag vill inte begränsa mig till ett område. Det är blandningen som gör det intressant. Jag vill inte begränsa mig samtidigt så är det oftast begränsningar som sätter fart på kreativiteten.
Sök nya vägar. Testa, prova och försök. Är det någonting som inte känns bra – säg nej tack. Gå vidare. Men är det någonting du är nyfiken på som du inte kan släppa.
Lyssna till de nya tankarna som dyker upp. Allt behöver inte planeras in i minsta detalj. Problem uppstår och måste lösas efter hand. Det är då du växer och vågar falla.
Du står ju där i bruset och suset. En del av helheten.
-
Samarbete med Choices by Annie
Förra veckan packade jag in min fotoutrustning i bilen och åkte mot second hand-butiken Choices by Annie i Gällstad. Annie och jag hade bokat in tid för att göra ett samarbete. Vilka saker eller vad vi skulle fotografera hade vi inte bestämt men det tog inte många minuter innan vi var i gång. Annie berättade att hon beställt och precis fått sina nya presentkort. Då började idéerna poppa som popcorn.
Så här ser det ut bakom den färdiga bilden. Totalt blev det fem bilder.
En bild med bara presentkortet. Och därefter jobbade vi utifrån färgerna: Grön, blå, rosa och röd.
Det tar sin tid att få till balansen i bilden. Vissa saker känns fel på en gång.Här nedan följer några steg hur det kan se ut under fotograferingens gång.
Färgen grönt. Att ta med växter i bild ger alltid något extra. En brun bok med skinnband och guldskrift. En grön vas och en liten glaskanna i grönt glas.
Annie hade fått in en fin gammal kamera som jag blev mycket förtjust i och guldägg! Att leta saker till fotograferingen var som att gå runt i en skattkammare. Försiktigt lägger jag föremålen på plats i bilden. Helst inte svart, säger Annie.
Ja! Så rätt hon hade när hon plockade fram de gröna batteriljusen och vi bytte ut kameran. Men någonting saknas. Har du något litet frågar jag. Minns inte riktigt vad jag frågade efter men hon försvann i väg.
Under tiden Annie är borta hittar jag två roliga äggkoppar. Provar hur det ser ut. Nej, de tar för mycket fokus från presentkortet känner jag på en gång när jag tittar på bilden jag tagit.
Annie kommer tillbaka med gröna knappar på ett ark. Ja! De ska vi ha. Dessutom har hon med sig snäckskal på snöre. En ampel – att hänga en blomkruka i. Nu kändes det att bilden var klar.
Rosa. Här har jag fått tillgång till smyckes avdelningen. Rosa 80-tals örhängen och en fin silverkedja. Det rosa snöret på de små skedarna skapar en fin balans i bilden tycker jag.
Blå. Fina broscher, ett vackert band. Den orangea färgen i den lilla runda kannan hart toner som passar till bakgrunden. Alla saker behöver inte synas i sin helhet.
Är du nyfiken på hur Choices by Annie använde bilderna? Titta in på hennes Instagram Choices.by.Annie eller hemsida: choicesbyannie.com
Vilken rolig och givande förmiddag. Tusen tack Choices by Annie för att du ville göra ett samarbete med mig.
-
I dag kl. 09.34
-
Arbetet med filmen om Sophie Ahlbom
Kortfilmen om Sophie Ahlbom färdigställde jag i januari 2022. Sedan tog det mig två år att visa filmen och lägga ut den här på min hemsida.
Mitt intresse för Sophie Ahlbom startade redan 2017 när jag studerade idéhistoria via distans vid Umeå Universitet. Jag hade skrivit min B-uppsats om Nelly Thüring, en av de fem första kvinnorna i Sveriges riksdag. Det var dags att skriva C-uppsats. Jag hade läst Eva Dahlmans artikel ”Kvinnliga pionjärer osynliga i fotohistorien” och inspirerats av hennes forskning om de första kvinnliga fotograferna i Sverige. Hennes forskning om Stockholmsfotograferna Rosalie Sjöman, Bertha Valerius och Caroline von Knorring väckte en nyfikenhet hos mig. Jag ville berätta om de första kvinnliga fotograferna som öppnade fotoateljéer i Stockholm på 1860 talet. Ingen hade publicerat en övergripande forskning om alla kvinnliga fotografer i Stockholm på 1860-talet. Det blev för stort. Jag fick begränsa mig och valde då Sophie Ahlbom som Eva Dahlman hade nämnt i sin artikel.Jag tycker det är spännande och givande att söka information och fakta i originalkällor men det tar extremt lång tid. Jag gräver djupt, hittar spår jag vill lära mig mer om för att få en bättre helhetsbild och förstå tiden och människors begränsningar bättre. Kanske en anledning till att min C-uppsats aldrig blev klar. Men efter några år blev det en fem minuter kort film.
På bilden sitter jag i ett rum på Vetenskapsakademins arkiv i Stockholm och filmar dokument skrivna av Sophie Ahlbom. En nedtecknad självbiografi som någon ansåg viktig att spara. Länge låg den i Lars Johan Hjertas arkiv. Att den hamnade där kan bero på att han utöver politiker och grundare av Aftonbladet även var bokförläggare och gav ut en bok Sophie Ahlbom skrev.
För mig är det någonting magiskt i att titta och läsa hennes efterlämnade dokument. Veta att det är hon som har skrivit orden och se hur skriften, språket och egenheterna som är unik för henne även finns i de fåtal bevarade breven hon skrivit.
För varje år som går digitaliseras mer och mer av det som finns i våra arkiv. Det underlättar forskningen.