Natur
-
Nära motivet
Några fotografier som jag tog med min nygamla Sony RX100 IV som jag berättade om i torsdagens blogginlägg.
Ibland kan oskärpa vara vackert. Blåsigt denna dag.
Kort skärpedjup.
Ett litet stativ skulle nog inte vara fel att ta med nästa gång.
-
Igelkott
En ung igelkott är ute mitt på dagen och undersöker sin omgivning. Plötsligt börjar den sniffa i luften och skaka. Med bestämda men långsamma steg tar den sig mot närmaste häck.
Bara en minut senare har molnen hopat sig. Värmen stigit och det har blivit alldeles tyst.
Inne i måbärshäcken ligger den unga igelkotten ihop kurad. Instinktivt sökte den skytt. Den kände på sig att det var åskoväder på väg.
-
I går kl. 08.25
-
Stjärnflocka
En vacker och tålig blomma att använda när man binder buketter, en midsommarkrans eller något annat kreativt utsvävande projekt som det jag berättade om i gårdagens blogginlägg.
Stjärnflockan är en perenn som återkommer år efter år. Bin, humlor och andra insekter gillar denna blomma. Om du vill veta mer om Stjärnflockan tipsar jag om trädgårdsjournalisten och författaren Eva Robilds youtubekanal.
Eva Robild berättar att när stjärnflockan blommat över kan man få den att blomma en gång till om man klipper ner den. Det ska jag testa.
Det finns många fördelar med stjärnflockan. Blommorna går att torka och den blommar rikligt samt att den kräver nästintill ingen skötsel eller vattning.
En klar favorit i min trädgård.
-
En kreativ utsvävning
Midsommaraftons morgon gick jag en promenad. Av ax, blommor och grässtrån började jag binda en krans. Jag var nyfiken på hur väl kransen skulle hålla ihop om jag band den enbart av naturmaterial. En kreativ utsvävning som inledningsvis hade ett mål. En krans att ha i håret.
När jag är ledig övar jag på att vara i nuet. Lita mer på intuitionen. Våga prova de idéer som dyker upp. Utforska färg, form och material. Det ger insikter och lärdomar i det lilla kravlösa formatet.
I dikeskanten utanför åkern växte några ax av råg. De plockade jag och använde som en grund när jag började binda kransen. Nästa gång kommer jag prova ett annat gräs för rågen spretade och stacks alldeles för mycket.
Efter ett tag insåg jag att det var roligare att linda grässtrån än att foga in blommor. Någon midsommarkrans att ha i håret blev det inte.
Kanske som dekoration till ett champagneglas med jordgubbar.
Eller ett armband. Inte så viktigt vad det ska användas till. Det var den kreativa utsvävningen som var givande inte resultatet.
Den blomma som höll sig bäst var den rosa stjärnflockan som jag har här hemma i min trädgård. -
Ett fint minne
Sommaren 2007 åkte jag på ridläger. Mitt första som vuxen. Under en längre tid hade saknaden efter hästar gjort sig påmind. Att åka på ridläger är som att plocka russin ur kakan. Man får det bästa av livet med hästar under en kort tid. Vid den här tiden dagdrömde jag om att sova utomhus och längtade efter den norrländska naturen. Jag sökte på Internet och hittade Ofelas.se. Där gick det att kombinera en riktigt storslagen naturupplevelse med islandshästar. Jag bokade en veckas ridning i augusti.
Det blev en fantastisk fin vecka. Min häst hette Baura. Långritter på stigar och över det väglösa kalfjället. Inte en mygga så långt ögat kunde nå. De stannade vid trädgränsen. Milsvid utsikt. När det var lunch stannade vi och Kerstin som ledde turen lagade mat. Skivad renkorv stekt i stekpanna över öppen eld. Ljuvligt gott.
När kvällen närmade sig slog vi läger. Olika platser varje kväll. Tvättade av oss i en närbelägen älv. Blev serverade mer god mat. Turades om att ta hand om disken och hämta ved. Kroppen var trött efter dagslång ritt. Samtal runt lägerelden. Tidigt i säng efter tandborstning i augustikvällen. Ljuden av betande hästar. Natten närmade sig. Storstaden kändes långt borta. Här fick himlavalvet ta stor plats. Fridfullt och rogivande. Sedan somna i en skön säng i en stuga eller på renfällar i en kåta.
Tid för egna tankar. Stilla och närvarande i nuet. Känna sig som en del i livet och dess rörelse.
-
Påfågelfjärl
-
En fridfull plats
En brygga längsmed Jälmån inte långt från där jag bor. Fotografiet är taget förra året i slutet av juni. I tanken återkommer jag då och då till den här platsen. Någon dag ganska snart ska jag åka dit, sätta mig på bryggan och bara njuta av naturen.
-
Kvällsljuset – sista timmarna i maj
I går kväll tog jag en kvällspromenad. Den här bilden är tagen klockan 21.00. Underbart ljus.
Land möter vatten. Kvällshimlen speglar sig i stilla sjövatten.
Där det för några veckor sedan växte vitsippor har hundkex och smörblommor erövrat marken.
Små, små vita blommor bildar tillsammans en vacker äng.
En halvdöd gran ger karaktär till landskapet. Både sommar
och senhöst (fotograferat 2 november 2023). Om man jämför bilderna så ser den barrlösa delen av granen inte helt död ut.
Rosa himmel och gula smörblommor. Inga kor syntes till i dag.
Stenmurens grå stenar byter skepnad i kvällsljuset.
Nyslaget hö i långa rader.
Långa snirkliga rader. Sakta vandrade jag vidare, hemåt i kvällsljuset.
-
Funderingar kring ett motiv
Den här platsen får mig att vilja lyfta kameran och ta en bild varje gång jag passerar. Helheten ger mig en speciell känsla men jag har aldrig lyckats fånga den på bild.
När jag fotograferar ser och känner jag vanligtvis ganska snart vad jag vill ska rymmas i bildutsnittet. Men på den här platsen går jag bet. Söker efter ett varför i motivet. Vad är det som får mig att vilja lyfta kameran och vad är det jag vill fånga på bilden? Med kameran som hjälpmedel börjar jag trevande undersöka platsen.
Är det stenmuren som gör att platsen sticker ut? Jag tror inte det. Det är ingen speciell del i landskapet utan helheten, samspelet mellan delarna som gör platsen speciell. Det gäller att få till rätt mängd av himmel, berg, trädkronor, fältet med maskrosbollarna, fältet med de gula smörblommorna och stenmuren. Varje del är en aktör. Vem eller vilka spelar huvudroll och vilka spelar biroller? Kanske är det någon del som inte ska vara med?
Går närmare och tar bort lite av stenmuren genom att höja kameran. Vad händer då? Platsen har en känsla av frihet. Stenmuren bromsar upp den känslan. Det finns ett djup i landskapet och en rymd som jag vill ska framträda i bilden.
Vad händer med bilden och känslan när jag flyttar kameran och zoomar in? Tar bort stenmuren. Funderar på om de blå bergen och himlen ska spela huvudroller i mitt fotografi. Frågar mig själv: Hur stort utrymme behöver varje del i bilden för att nå rätt bildutsnitt?
Provar att ge mer utrymme till den gula förgrunden. Det blir för mycket av det vidsträckta.
Jag lyckades inte denna gång. Fortsätter en annan dag för att se om annat väder kan hjälpa mig att se platsen på ett annat sätt. Naturen är förgänglig. Om någon dag eller bara en minut kan de vita maskrosbollarna vara borta, aktörer utbytta och scenen förändrad.