Funderingar kring ett motiv

Den här platsen får mig att vilja lyfta kameran och ta en bild varje gång jag passerar. Helheten ger mig en speciell känsla men jag har aldrig lyckats fånga den på bild. 

När jag fotograferar ser och känner jag vanligtvis ganska snart vad jag vill ska rymmas i bildutsnittet. Men på den här platsen går jag bet. Söker efter ett varför i motivet. Vad är det som får mig att vilja lyfta kameran och vad är det jag vill fånga på bilden? Med kameran som hjälpmedel börjar jag trevande undersöka platsen. 

Är det stenmuren som gör att platsen sticker ut? Jag tror inte det. Det är ingen speciell del i landskapet utan helheten, samspelet mellan delarna som gör platsen speciell. Det gäller att få till rätt mängd av himmel, berg, trädkronor, fältet med maskrosbollarna, fältet med de gula smörblommorna och stenmuren. Varje del är en aktör. Vem eller vilka spelar huvudroll och vilka spelar biroller? Kanske är det någon del som inte ska vara med? 

Går närmare och tar bort lite av stenmuren genom att höja kameran. Vad händer då? Platsen har en känsla av frihet. Stenmuren bromsar upp den känslan. Det finns ett djup i landskapet och en rymd som jag vill ska framträda i bilden. 

Vad händer med bilden och känslan när jag flyttar kameran och zoomar in? Tar bort stenmuren. Funderar på om de blå bergen och himlen ska spela huvudroller i mitt fotografi. Frågar mig själv: Hur stort utrymme behöver varje del i bilden för att nå rätt bildutsnitt?

Provar att ge mer utrymme till den gula förgrunden. Det blir för mycket av det vidsträckta.

Jag lyckades inte denna gång. Fortsätter en annan dag för att se om annat väder kan hjälpa mig att se platsen på ett annat sätt. Naturen är förgänglig. Om någon dag eller bara en minut kan de vita maskrosbollarna vara borta, aktörer utbytta och scenen förändrad.

En kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *