Natur
-
I dag kl. 07.31
-
Morgonstund i naturen
Klockan 07.15 tog jag min kamera med mig ut på morgonpromenaden.
En björkkvist.
Glitter i ljungen.
En tuva vid en stig.
Björkar i frost.
Ljusreflexer skimrade i regnbågens alla färger.
-
Rimfrost sångsvanar och sol
En sagolik morgon. Solen strålade från en blå himmel. Nattens minusgrader hängde sig fortfarande kvar.
Flera dagar har jag hört sångsvanarna trumpeta sin underliga melodi. I går gick jag runt halva sjön och tillbaka närmare 10 000 steg för att försöka fotografera en sångsvan. Jag släpade med mig fotoutrustning och stativ helt i onödan. Det blev bara naturbilder utan svanar.
Men i morse låg det fem sångsvanar mitt i ”min tavla” som jag passerar varje gång jag går min morgonpromenad. Ingen riktig kamera bara mobiltelefonen. En tunn isskorpa låg på vattnet. Sångsvanarna såg obekymrade ut. Fyra av dem låg med huvud och hals nedstucken under en vinge. En höll vakt.
Ingen vidare kvalitet på den här bilden. Men ibland är motivet viktigare än bildkvalitén. Här syns också isen tydligare.
Nu känns det i kroppen att ljuset är på väg tillbaka.
En vacker morgon fångad med mobilkameran.
-
Trädkronans grenverk
Enkel och avskalad i vårvintertid. En vacker konstruktion. Ett virrvarr i balans.
-
I dag kl. 17.12
-
I dag kl.09.32
-
Vårvinter
Vintern vågar inte släppa taget. Våren vill bryta fram och ta plats. Isen är förrädisk.
Luften är sval och frisk. Himlen är vackert blå. Fåglarna sjunger. Snökäpparna är bara en gardering.
Himmel och jord i andra färgtoner.
En porlande bäck. Lövträdens bara grenar. Bruna löv klistrade mot marken.
Ljuset är annorlunda.
Landskapet är på vissa platser avskalat och spretigt.
På andra ställen nästan oförändrat oavsett årstid.
-
Naturen i februari
En lerig skogsväg.
Kala träd dansar i vinden.
Granskog och mjuk blöt mossa.
Förmultnande löv och en kotte, i ett vattendrag.
Nakna trädgrenar spretar, trängs och speglar sig.
-
I dag kl. 09.32
-
Orlångens naturreservat
Stockholm är inte bara gator, bilar och trånga lägenheter. Där finns också naturreservaten. Stadens lungor. En plats för återhämtning. En klar favorit har alltid varit Orlångens naturreservat. Ensamvandringar med kameran eller utforska nya vandringsleder med vänner. Vinter, vår, sommar och höst. I alla väder.
Orlångens naturreservat låg en bilresa på 15–20 min bort från lägenheten i Älvsjö.
De gånger jag var ute själv med kameran följde jag sällan någon vandringsled då bar det av till toppen på Krävlebergen.
Jag minns särskilt en augustikväll. Doften av solvarm tall. Berghällen var fortfarande varm. Stadens ljud var långt bort.
Solen var på väg ner och insekternas surrade bland ljungens ljuslila små klockor. Nära, nära låg jag med min kamera i ljungen.
Surr, surr.
För att komma riktigt nära skruvar jag på en mellanring för att förkorta närgränsen. Perfekt för macrofotografering. Ringen placeras mellan kamerahuset och objektivet.
Vrider kameran lite bort från skuggan och in i den solbelysta delen av ljungtuvan. En trollslända som äter nektar och njuter i solen. Praktiskt med många ben när man både ska hålla i en blomma och hålla fast sig själv.
En flitig arbetare med slitna vingar.
Några veckor senare har naturen klätt om till höstfärger.
Vajande trädkronor i guldgula färger.
Flugsvampen lyser som ett stoppljus i mossan. Signalerar att hösten är kommen.
Många fina naturminnen jag har från Orlångens naturreservat. En plats jag uppskattade mycket när jag bodde i Stockholm.