Orlångens naturreservat

Stockholm är inte bara gator, bilar och trånga lägenheter. Där finns också naturreservaten. Stadens lungor. En plats för återhämtning. En klar favorit har alltid varit Orlångens naturreservat. Ensamvandringar med kameran eller utforska nya vandringsleder med vänner. Vinter, vår, sommar och höst. I alla väder.

Orlångens naturreservat låg en bilresa på 15–20 min bort från lägenheten i Älvsjö. 

De gånger jag var ute själv med kameran följde jag sällan någon vandringsled då bar det av till toppen på Krävlebergen. 

Jag minns särskilt en augustikväll. Doften av solvarm tall. Berghällen var fortfarande varm. Stadens ljud var långt bort. 

Solen var på väg ner och insekternas surrade bland ljungens ljuslila små klockor. Nära, nära låg jag med min kamera i ljungen.

Surr, surr.

För att komma riktigt nära skruvar jag på en mellanring för att förkorta närgränsen. Perfekt för macrofotografering. Ringen placeras mellan kamerahuset och objektivet.

Vrider kameran lite bort från skuggan och in i den solbelysta delen av ljungtuvan. En trollslända som äter nektar och njuter i solen. Praktiskt med många ben när man både ska hålla i en blomma och hålla fast sig själv.

En flitig arbetare med slitna vingar. 

Några veckor senare har naturen klätt om till höstfärger. 

Vajande trädkronor i guldgula färger.

Flugsvampen lyser som ett stoppljus i mossan. Signalerar att hösten är kommen.

Många fina naturminnen jag har från Orlångens naturreservat. En plats jag uppskattade mycket när jag bodde i Stockholm.