-
Rensat och sorterat sybehör
I dag har jag och min mamma rensat bland hennes sybehör och kläder. Fina saker som inte används har rensats ut och ska skickas till Ukraina.
Kantband, virkade spetsar, rosetter och sidenband av olika slag. Köpta, ärvda och egentillverkade. Sparade i generationer för att någon dag komma till användning. Rogivande att sitta och titta, prata minnen och packa ner i olika askar.
Björntråd och sytråd. Resårband. En burk med häftnålar.
Blixtlås i olika färger.
Jag fotograferade av innehållet i varje ask. Sen skrev vi ut fotografiet på vanligt kopieringspapper och tejpade på det på respektive ask så det ska synas tydligt vad varje ask innehåller. En bild talar många språk.
-
Vårpromenad
Vårens långa skuggor sträcker ut sig över Mörtsjön i Norrtälje. Kompakt snö och förrädisk is.
Blå himmel och frisk luft. Våt skogsmark. Citronfjärilar som fladdrar förbi. Ovilliga att stanna upp för fotografens kamera.
Årets första tussilago strålar som små solar bland förmultnande löv och fjolårets gulnade gräs.
Höga träd. Kala trädgrenar.
Ett asplöv har landat på en stubbe. Söndervittrad av vinterns prövningar. En spillra av sitt forna jag som vilar i vårsolen.
-
Glad Påsk
-
Nyvaken fjäril
En nyvaken fjäril bland träflisor på golvet i snickarverkstaden.
-
Isen släpper
Jag har haft en vilodag i dag. Träffat en kompis, vandrat i skogen, ätit god mat och fikat. Suttit i en solstol under en filt och haft det bra. Pratat om allt och ingenting.
-
På resande fot
Jag vill verkligen upprätthålla mitt löfte att blogga varje dag hela 2024. Ett löfte till mig själv som nu sätts på prov när jag är på resa. I dag strular det med Photoshop som inte vill uppdatera sig eller öppna upp utan en kod som inte kommer fram. Tidspress. Ska åka om 5 minuter och kommer hem sent. Jag bjuder på en bild som finns i min portfolio. Den är tagen våren 2019 i Orlången. Hoppas du får en fin dag.
-
Formatera minneskortet
Jag fotograferar de flesta bilder till bloggen med min mobilkamera. Det är enkelt och smidigt men det blir inte lika bra bilder som med min Nikon 7200.
När jag varit ute på fotouppdrag för jag över alla bilder på en extern hårddisk. Dubbelkollar att alla fotografier förts över till rätt mapp. Sedan formaterar jag båda minneskorten som jag har i min kamera. Där efter kollar jag status på batteriet och laddar det om det behövs. Vill alltid ha två fulladdade batterier med mig ut. När det är klart packar jag ner kameran i kameraväskan så att allt är redo till nästa gång jag ska ge mig ut. -
Snödroppar
Köpte två krukor med snödroppar som jag planterat i en av rabatterna. Vårblommor i trädgården och naturen gör mig glad. Hoppas de återkommer även nästa år.
-
Tomt på lagom stora idéer
Det är inte enkelt att blogga varje dag. I går var det roligt och givande. Nu känns det krystat och svårt. Jag har idéer på fotoprojekt men de är för stora för att dra i gång nu. Jag behöver en lagom stor idé att sätta tänderna i och skriva om.
”Gräv där du står” brukar vara ett bra motto att följa.Vissa blogginlägg känns så färglösa när jag skrivit klart dem.
Det måste finnas utrymme för det som är skralt och intetsägande.
Det är då jag samlar kraft och hittar ny inspiration.
Jag intalar mig att i december när jag tittar tillbaka på ett år av blogginlägg då kommer de lite småtrista blogginläggen att försvinna i mängden. Eller kanske kommer de blogginläggen jag ansåg skrala och intetsägande gemensamt bilda någonting som i slutändan blir givande.
Att skriva är att brottas med tankar.
-
Cyrina
Jag hittar ett inlägg på Facebook. Anna hade lagt ut bilder på sin favorithäst från tonåren. Det väckte många minnen och jag plockade fram mina äldsta osorterade fotolådor. Ågesta Ridskola på gränsen mellan Huddinge och Farsta, i Stockholm. Den här blekta bilden är från 1993. På väg ut i hagen är Cyrina, Fasad, Labinett och Wanja och den mörkbruna hästen kanske är Windy.
Våren 1991. Jag var tonåring, gick gymnasiet och var skoltrött. Att åka till stallet var alltid roligt. Träffa kompisar. Stå inne i boxen hos Cyrina, rykta henne och vila mitt huvud hennes starka kropp. Hon var stor och stadig. Jag var som kvicksilver. Hon gjorde mig lugn.
Permanentat hår och en hel del hårspray. Den här bilden är från 1990 tror jag. Om jag blundar kan jag fortfarande känna känslan av att stå nära henne.
Juni 1991, efter vårterminens sista ridlektion red vi barbacka till hagen. Jag minns att jag kunde ta tag i hennes man och svinga mig upp på hennes rygg. Det handlade inte om styrka utan om teknik. Säkert totalförbjudet på dagens ridskolor. Hjälm hade jag på huvudet – det var det aldrig något snack om. Spelade inte någon roll om man hade ”balja” eller kask.
Så många fina minnen.
