Solen sken och det såg så varmt och härligt ut utanför fönstret. Vårjackan åkte fram och mössan var ett minne blott när jag gick ut för att åka i väg med bilen i förmiddags. Isande kyla mötte mig i skuggan utanför ytterdörren. Tänker att det nog inte är så farligt. Jag ska bara åka bil. Efter dagens äventyr i vårjacka och utan mössa hängde jag på kvällen tillbaka vårjackan i garderoben. Att byta jacka var överilat. Plockar åter fram vinterjackan och mössan. 

Den 9 januari klev jag över ”tröskeln” och började använda min nyinköpta skissbok, till det den är avsedda att användas till, teckna och måla. Till min förvåning har jag fortsatt. 

Att skriva har länge varit ett sätt att få ur mig det jag funderar över. Ett sätt att komma framåt. Skrivandet är uttömmande. Att teckna eller måla i stället för att skriva gör det inte bara roligare att titta tillbaka i skissboken, utan det ger mig en känsla som påminner mig om hur det känns i hjärnan efter ett bra yogapass. Balans.

I dag när jag kände ett behov av att skriva ner mina tankar kring det som jag inte riktigt förstod tog det stop. Det kom inga ord.  I väntan på orden så började jag teckna av en monsteraplanta i en terrakottakruka. Tog därefter fram akvarellfärger och började måla. Det är som att kliva in i en bubbla där det råder lugn och fokus. Nu gäller det att blanda rätt färger och måla innanför linjerna. Koncentration. Hjärnan och händerna samarbetar. Nu finns inte plats för analyserande tankar. Känns kravlöst och roligt.