I natt kom frosten

Dahliorna luras att klä sig i den skimrande frosten. Föga vet de att den förgör dem. De tål blåst, sol, ösregn men frosten tar allt ovanför jord. 

Nu vill de få sina knölar uppgrävda och undanstoppade. Några månaders återhämtning och vila fram till våren. 

Under morgontimmarna är de vackra i sin nya frostskrud. 

Men under förmiddagen kommer baksmällan. Efter frostens framfart finns inte längre någon återvändo, ingen chans att täcka med fiberduk eller gamla lakan. 

Den vita dahlian har vikit sig men ännu inte helt tappat sin spänst. Om någon timme har den helt förlorat sin färg och kraft.

Likt gulnat, blött papper. Kvar är bara en sörja av blad och blommor.

De som ännu ej hunnit slå ut.

Några dagar till och världen hade skådat en magnifik gigant.

Så nära, bara någon dag bort så hade även denna knopp fått svaja stolt i höstsolen.

Vika sig dubbelvikt och vända sig bort går icke. Frosten nyper hårt och skoningslöst. Men den här lila dahlian fick några dagar i höstsolen innan frosten kom.

Så här såg den ut någon vecka tidigare.

Jag hade mina aningar om frostens antågande. En sista bukett hann jag plocka mig. 

Nu står de tillsammans med en kvist av gul rudbeckia och väntar på att kanske få komma med i ett blomsterarrangemang.