Tankar
-
Fotografier – en nyckel till våra minnen
Ett ögonblick fångas med kameran. Fotografiet förevigar. Vid fototillfället kan bilden tyckas meningslös. Men när tid passerat kan de mest vardagliga bilderna komma att bli de som väcker gamla minnen till liv.
-
Hjärtblad
Nu har några av hjärtbladen kommit upp.
Lite glest.
Varierad storlek på de hjärtblad som kommit upp.
Redan nu har några röda stjälkar. Då brukar blommorna bli en annan färg än vit. De som är helt gröna i både stjälk och blad brukar få vita blommor. Det bästa med att så dahliafrön är att det blir en överraskning vilken färg det blir på blommorna. Jag hoppas på blommor i alla möjliga färger.
-
Naturen i februari
En lerig skogsväg.
Kala träd dansar i vinden.
Granskog och mjuk blöt mossa.
Förmultnande löv och en kotte, i ett vattendrag.
Nakna trädgrenar spretar, trängs och speglar sig.
-
Vad jag läser just nu
”Bokträdgården i Primrose Hill” av Sarah Jio. Boken handlar om en nyskild kvinna från USA som kommer till London för att ta hand om sin döda mors kvarlåtenskap. Jag är på sidan 221 av 391 och har inte riktigt dragits in i berättelsen. Men jag håller mig till tåls och ger den lite tid. En annan av Sarah Jios böcker ”Alla blommor i Paris” fick jag läsa en bra bit, innan jag fastnade och började fundera kring bokens innehåll på dagtid och längta efter att läsa till kvällen.
Vad läser du just nu?
-
Sushi
Önskar jag hade dessa sushibitar framför mig nu. Laxen, avokadon, riset, sojan, ingefäran. Wasabin hoppar jag gärna över. Blir så sugen på sushi. Brukar passa på att äta sushi när jag är i Jönköping. Dit är det 45 minuter – enkel resa. Inte aktuellt att åka så långt för att enbart äta sushi. Jag fortsätter dagdrömma.
-
Ännu inga dahlior
Alltid lite otålig i inledningsskedet. Dahliafröna kom i jorden för lite drygt 55 timmar sedan. Jag får hålla mig till tåls ytterligare några dygn. Kollar till dem flera gånger om dagen. Funderar samtidigt på vad jag förväntar mig att se?
Kanske detta.
Eller den här.
Eller kanske den här.
Lite naggad i kanterna men så vacker.
Samtliga dahlior är fotograferade i Dahliaparken i Enskede, Stockholm. Parken drivs av föreningen Dahliaentusiasterna https://dahliaentusiasterna.se Öppet dygnet runt och kostar inget att gå in. Väl värt ett besök i september.
-
Orlångens naturreservat
Stockholm är inte bara gator, bilar och trånga lägenheter. Där finns också naturreservaten. Stadens lungor. En plats för återhämtning. En klar favorit har alltid varit Orlångens naturreservat. Ensamvandringar med kameran eller utforska nya vandringsleder med vänner. Vinter, vår, sommar och höst. I alla väder.
Orlångens naturreservat låg en bilresa på 15–20 min bort från lägenheten i Älvsjö.
De gånger jag var ute själv med kameran följde jag sällan någon vandringsled då bar det av till toppen på Krävlebergen.
Jag minns särskilt en augustikväll. Doften av solvarm tall. Berghällen var fortfarande varm. Stadens ljud var långt bort.
Solen var på väg ner och insekternas surrade bland ljungens ljuslila små klockor. Nära, nära låg jag med min kamera i ljungen.
Surr, surr.
För att komma riktigt nära skruvar jag på en mellanring för att förkorta närgränsen. Perfekt för macrofotografering. Ringen placeras mellan kamerahuset och objektivet.
Vrider kameran lite bort från skuggan och in i den solbelysta delen av ljungtuvan. En trollslända som äter nektar och njuter i solen. Praktiskt med många ben när man både ska hålla i en blomma och hålla fast sig själv.
En flitig arbetare med slitna vingar.
Några veckor senare har naturen klätt om till höstfärger.
Vajande trädkronor i guldgula färger.
Flugsvampen lyser som ett stoppljus i mossan. Signalerar att hösten är kommen.
Många fina naturminnen jag har från Orlångens naturreservat. En plats jag uppskattade mycket när jag bodde i Stockholm.
-
Ledig söndag
I dag tänkte jag tankar om att inte blogga. Vill ha med det för det är lätt att glömma bort när jag tittar tillbaka. Kliv över tröskeln och börja. Det svåra är börja.
-
Städ och småfix
Lördag, sovmorgon, melodikryss och långfrukost. Städar och fixar lite här och där i huset. Sätter mig framför skärmen och ska skriva ett blogginlägg. Vad ska jag skriva om i dag? Känner lite lätt frustration över att jag även i dag sitter och stirrar in i ett blankt dokument. Tittar på tangentbordet och inser att det kan behöva städas.
Hittar någon typ av special-teknik-tvätt-produkt Cyber Clean i ett skåp.
Fungerar inte på mitt skitiga tangentbord. River av en liten hörna på en Wetextrasa, blöter den och vrider ur den hårt för att få bort så mycket vatten som möjligt. Gnuggar varje tangent.
Cyber Clean har en märklig konsistens. Blöt men släpper inte vätska. Mjuk och följsam.
Damm och smuts klibbar fast samtidigt som den lossnar enkelt och smidigt från händerna.
Tangentbordet är nu rent. Efter att jag använt produkten och lagt tillbaka den i burken kände jag ett svagt stickande i händerna. Läser att Cyber Clean innehåller etanol. Alkohol är uttorkande så kanske var det därför jag kände stickningar. Huden blev torr. Tvättade mina händer med tvål och vatten och då försvann stickningarna.
Nu har jag både ett rent tangentbord och ett blogginlägg.
-
Små steg mot stora drömmar
Ibland upplever jag som företagare stagnation eller en låsning i det kreativa skapandet. Idéerna saknas och allt står bara still.
I tisdags var en sådan dag. Hade en känsla av att sitta fast. Stirrade in i ett blankt dokument och tänkte på mina drömmar och mål som jag inte förverkligat eller uppnått.
I mer än ett år har jag känt ett behov av att måla vit matt färg på väggarna i mitt arbetsrum. Tänker på alla foton och filmprojekt jag vill göra. Hur svårt ska det vara. Det blir inte bra fotografier i ett rum med blå tapet och vita stjärnor. Ingenting blir gjort. Att vara hård mot sig själv ökar inte viljan att vara kreativ. Tog en paus från det tomma dokumentet och började rensa i skåpet där jag förvarar diverse fotoutrustning. Hittade en hårddisk. På den upptäcker jag bilder som visar hur min första arbetsplats såg ut, mitt andra år som företagare 2018.
En kontorsstol vid köksbordet. Travar med fotoutrustning, hårddiskar och papper som skulle flyttas undan varje gång det var dags för middag.
Drev företag och gick olika kurser inom fotografi och film. Minns att jag önskade mig ett rum med plats för ett skrivbord och en iMac. Jag närde också en dröm om ett eget arbetsrum med plats för flera skrivbord och en fåtölj – men det kändes långt borta. Jag ville komma lite närmare den drömmen? Det viktigaste där och då var att slippa plocka undan alla mina saker. En plats som var lite mer organiserad. Kanske en hurts eller hylla på hjul? Det blev till att åka till IKEA.
Perfekt för hårddiskar, pennor, fotoutrustning, böcker och alla papper.
Tänk vad en ”Råskog” rullvagn med måtten 35x45x78 cm från IKEA kunde göra för att få mig att känna att jag hade tagit ett steg närmare ett eget arbetsrum. Minns att jag var nöjd.
Blir så peppad av att titta på de här gamla bilderna från 2018 när jag och min sambo bodde i en tvåa på 57 kvadratmeter i Stockholm.Hösten 2021 köpte vi hus. Ett hus tillräckligt stort för att rymma mitt alldeles egna arbetsrum. Här sitter jag nu och muttrar över en felaktig färg på väggarna.
Fotografier från en förfluten tid som nu ger ny kraft att fortsätta drömma.